Henrik Sveder 2..jpg

Henrik Sveder

Henrik Sveder


Efternamnet Sveder är inte helt okänt i musikaliska kretsar i vår del av världen och Henrik föddes mer eller mindre in i musikens värld. Hans pappa Peder har stått på de flesta existerande scener i västra Sverige under en musikalisk karriär som startade redan under 60-talets sista halva och har ännu inte nått sitt slut. Men hur började alltsammans? Jo, Peder blev närmare tvångsrekryterad till Tidaholms gruppen Pack Of Losers när han satt i Simons Musikaffär och försökte sig på att spela på en av butikens utställningsorglar.
Det hör till saken att när vi kommit så långt i den svenska musikaliska utvecklingen i så var en orgel i sättningen obligatorisk för popgrupper som ville hänga med i trenderna.
I Peders fall så var det gruppens trumslagare Anders Hansson som kom fram till honom i butiken och förklarade att fortsättningsvis var Peder medlem i hans grupp.


”Det var ju ett erbjudande som det var svårt att säga nej till” har Peder berättat! ”Men jag höll tyst om hur lite jag kunde på instrumentet egentligen. Min repertoar inskränkte sig till Lapp-Lisas gamla hit Barnatro och några låtar som sjöngs av Göingeflickorna. Något jag knappast trodde skulle få användning för om jag skulle vara medlem i ortens tuffaste popgrupp. På repetitionerna satt jag sedan och spelade så lågt som möjligt, tittade på när de andra bytte ackord på gitarrerna och försökte hänga med. Missade jag så sparkade de andra på orgeln. Men efter ett tag gick det riktigt hyfsat!”


Det gick så bra att Peder sedan hängde med i orkestern via ett namnbyte till Anders Norstedts Orkester och helkvällar med dansmusik på olika rotundor innan gänget upplöstes vid 70-talets mitt. Men då hade gruppens gitarrist och sångare Errol Norstedt redan gått vidare i sin egen karriär under namnet Eddie Meduza.
(Och skulle nu någon undgått det namnet genom decennierna så har ni förmodligen varit bosatta i en garderob fram till 2002 när Errol gick ur tiden.) Men Errols namn skulle sedan också dyka upp i såväl Peder som Henriks egna karriärer fram till nutid.


Peder Sveder startade 1975 en karriär som välkänd ensamunderhållare bakom keyboards, trummaskiner och mikrofon som ännu inte är avslutad. När Henrik anslöt sig till familjen dröjde det ett tag innan han inledde sina musikaliska aktiviteter men när så skedde började han spela trummor. I tonåren studerade han instrumentet på trumskola och med tiden startade han och några bekanta en rockgrupp med namnet Abbey Road. Repertoarvalet där kom, som de flesta säkert kan lista ut, från en grupp som en gång startades i den engelska hamnstaden Liverpool, The Beatles. Men en hel del andra rockklassiker ingick givetvis också i gruppens scenframträdanden.


Pappa Peder behövde också ibland förstärkning på scenen när det gällde rytmsektionen och då ställde givetvis Henrik upp. Med tiden började också Henrik intressera sig för att spela gitarr. Det var ju lite enklare att bli en festlighets medelpunkt genom att spela gitarr. Det blir ju lätt lite stökigt om man ska sätta upp trumsetet i någons vardagsrum.


Detta ledde till att även Henrik sedan startade en karriär som ensamunderhållare med gitarren som medelpunkt och i övrigt färdiginspelade musikbakgrunder. De sistnämnda producerar givetvis Henrik själv i sin hemmastudio. Något som garanterar att repertoaren är så bred som möjligt under hans framträdanden.
Men Errol Norstedts ande vilar tungt över alla som kommer från Tidaholm. I samband med att ortens museum 2011 skapade utställningen ”Eddie Was Here” till minnet av dennes karriär bildade Peder, Henrik och Göran Frid gruppen Errol´s Angels. Tillsammans spelade man in albumet ”Bonnaparty” med undertiteln ”Över Bältet”. Ett album där man koncentrerade sig rent låtmässigt på den del av Errols karriär där han verkligen ville göra seriös rock och popmusik. Albumet gavs ut 2014 men redan två år tidigare hade utställningen ”Eddie Was Here” satt alla tiders besöksrekord för museet.


Henrik är givetvis inte främmande för att ta med en del låtar från Eddie´s repertoar men som han säger själv. ”Då föredrar jag också att hålla mig ”över bältet”! Men oavsett vilket så garanterar Henrik Sveders namn musikaliskt högtryck under hela kvällen.

Vid pennan
Lennart Wrigholm